Låg och stirrade på minutvisaren. Tick tack tick tack.
Inget rörde sig, en svag dimma låg över horisonten och jag och smurfen var beredda på attack. När skulle de slå till? Skulle min plan med råttgiftet fungera? Var det en bra idé?
Jag visste ingenting.
Smurfen började vid detta laget frysa, men denne tappra soldat stod vid min sida.
Tack syster.
05.30
Host anfall! Detta var inte drömnscenriot, de skulle nu veta exakt vad vi befann oss nu. Vi gömde oss i dunjackan. Björnarna bakom oss tuggade vilt med sina käftar. Skulle vårat skydd bli vår död?
Björnarna kanske bara var ute efter vårat människoblod, var detta en fälla?
Men de behöll sitt lugn.
Starax därefter hörde vi ett svagt ljud av myronas herre:- ATTACK!
Vi stod som förstenade.
Paniken rann som svett längs våra kroppar medan vi inväntade attacken.
Vi väntar ännu, myrorna var tog ni vägen?
2 kommentarer:
Ja jag undrar vad som hände där. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv... Men som sagt vart tog myrorna vägen?? var det middag??
middag. socker. bullar och saft? ingen vet.
VI VAR RÄDDA TILLSAMMANS!:O
Skicka en kommentar