No name

Om jag inte får döda snart så dör jag. 
Jag vill döda den herpessmittade hunden bredvid min lägenhet.
Jag vill döda den aids missbrukade horan mitt emot mig på bussen.
Jag vill döda hela djävla mänskligheten.
Vart är pistolerna, vart är all världens vapen? Ge mig.

När jag var liten dödade jag fjärliarna på vår äng.
När jag blev tonåring mobbade jag den feta kossan i vår klass till döds.
Jag var nöjd med mitt liv.
Fram tills du kom.
En äcklig aidssmittade herpes-inflekterad fet kossa är du.
På riktigt. Jag är kär i dig. Du mjölkas varje kväll av din hysteriska alkoholist man.
Du mjölkas på pengar inför morgondagen, mer sprit. Mer alkohol till den förtärda levern.
Och jag önskar att han tar kål på dig. För du är svag. Patetisk. Om jag spottar på dig ryggar du inte ens tillbaka. Du har en känslovägg, ingen kommer innanför den. Du är obrytbar, till och med om man lägger ut bananskal så du bryter benen skuttar du iväg känslolös nästa morgon på dina förbannade kryckor.

Jag hatar dig. Inget gråt, inget skrik. Bara en djävla känslovägg. Och jag är kär idag. I din känslovägg i ditt obrytbara psyke. Vi hade passat så bra ihop du och jag. Jag och du. Vi skulle kunna skriva historia du och jag. Mördaren och offret. Offret som aldrig blev något offer. De som skaffade barn. De som levde lyckliga i alla sina dagar. Vi två, vi hade kunnat vara lyckliga du och jag. Vi kommer att vara lyckliga du och jag.

Jag placerar gift i alkoholen. Alkoholen han konsumerar. Han dör. Din alkoholmissbrukade djävul dör och jag dör lite inombords när jag dödat denna vackra martyr. Men nu älskling nu är det bara du och jag.
Jag går in i eran lägenhet, jag letar efter dig, jag ska ta dig och behålla dig förevigt hos mig själv. Men du är inte där, du är borta. Din kropp hänger livlös i sovrummet. Jag gråter en skvätt över min blödighet. Jag tar mitt liv i erat sovrum. Jag är en inkräktare på privatmark. Jag ska leta rätt på dig i det mörka. Jag ska leta rätt på dig i döden.