Well how do I feel
Lyssnar på Bryan Adams. Bringar barndomsminnen vid liv. Liten Sarah, lycklig Sarah i en vit volvo, kritvita hårstrån och solbrun hud. Det är sommar och vi är på familjsemester. Det var så annorlunda, men hade aldrig frågan varför eller Hur, det bara var helt enkelt. Alla är så mycket lyckligare i sin ovetsamhet, för är vi inte det. Ju äldre vi blir inser vi och funderar vi, jag på så mycket mer än vad lilla solbrända Sarah gjorde. Som nu när jag sitter här, konstaterar att jag är ensam utan min pojke, inser att det är två veckor kvar tills vi träffas. Inser också att mitt så kallade familjeliv är helt FUCKED UP. Jag vill ha beskymmerslös familjesemster, frågan är bara. Var den någonsin det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar