Och så var det den eviga saknaden.
Jag är besviken på mig själv jag trodde jag skulle klara det bättre.
Efter två dagar utan dig, suktar jag efter ditt skratt återigen.
Du är saknad, jag trodde att efter täta besök under dessa nästan tre veckor så skulle jag klara detta relativt bra, vi hade trots allt träffats mer än vanligt.
Men sedan föll saknaden över mig, jag saknar allt.
Skratterna, gemenskapen och det faktum att någon förstod mig, du läser mina tankar. Du är magi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar